Blogg
Hoppar din hund upp på gäster?
Den här tjejen ser ganska nöjd ut när hunden hoppar upp mot henne, men det är inte alla som är lika förtjusta.
Att se sin hund hoppa upp på gäster som kommer på besök är inte kul alls, vare sig för dig eller för dina gäster. En del människor är rädda för hundar och kanske drar sig för att komma och hälsa på i framtiden. Dessutom är det inte många som vill ha leriga tassavtryck på kläderna.
Den vanliga träningsmetoden när det gäller oönskat hoppande är att ignorera hunden och vända ryggen till tills hunden har alla fyra tassar på marken. Då berömmer du och belönar, ger den uppmärksamhet som hunden vill ha. Även om det här kan vara en framgångsrik metod är det svårt att genomföra när du har olika besökare eller familjemedlemmar som inte är så insatta i hur du vill träna din hund. Om hunden får uppmärksamhet när han hoppar (även negativ uppmärksamhet) förstärker detta det oönskade beteendet och gör det nästan omöjligt att komma till rätta med.
· Låt din hund gå in i ett annat rum när gästerna anländer. En enkel lösning är att låta hunden vara i ett annat rum när gästerna kommer och vänta tills lugnet har lagt sig innan han får komma ut och hälsa.
· Använd en barngrind. Grindar är väldigt användbara för att hantera sådana här situationer. På det här sättet får hunden vara närvarande utan att kunna nå fram och hoppa.
· Sätt koppel på hunden. Du kan också sätta koppel på din hund så att han rent fysiskt inte kan hoppa upp. Använd gärna ett kortare koppel än vanligt så att du enkelt kan hejda honom.
· Kasta godis på golvet/marken. Ett enkelt sätt att hantera såna här situationer är att kasta en näve godis på marken medan du öppnar dörren. På det sättet har hunden fokus på marken där han ska vara. Du kan träna med hjälp av den här taktiken genom att kasta godis när hunden tittar på en gäst medan han har fyra tassar på marken. Använd det för att förebygga, för att distrahera, mer än att belöna för hundens beteende.
Hand Target – nyttigt att kunna
Hand target handlar om att lära hunden att, när du sträcker fram handen och ger röstsignal, röra vid din handflata med nosen. Det är en fantastiskt användbar färdighet. Själv lär jag ut den till hundar som kan behöva hjälp att ta sig förbi jobbiga situationer, när jag har kurser i agility, när jag tränar hundar som behöver lära sig att hälsa artigt osv.
Om du har en hund som gärna kastar sig fram till alla ni möter och hoppar upp på dem kan du lära in att han istället ska ge en hand target på de han möter om de håller fram handen och du säger till honom att hälsa. Det är mycket trevligare för alla inblandade än att hunden hoppar upp. Det är också ett bra sätt att förebygga och lösa problembeteenden som t.ex resursförsvar eftersom det låter dig, på ett lugnt sätt, avleda hunden från de saker eller ställen han försvarar. (Han lämnar det han skulle kunna försvara och går istället och nuddar vid din hand.)
Du kan också använda hand target som ett verktyg för att träna en pålitlig inkallning. När hunden kommer springande till dig efter att du kallat in, sträcker du fram handen och ger därmed hunden en specifik punkt att sikta på istället för att kanske cirkla runt dig och leka tafatt. Hand target kan också användas för att lära hunden att be om saker och ting; be honom att ge dig en hand target innan han får gå ut genom dörren, komma upp på soffan eller liknande.
Hur ska du då lära din hund att ge dig en hand target?
· Börja med att fylla fickorna eller en godisväska med en blandning av pyttesmå godisbitar.
· Sträck fram handflatan framför dig och lite vid sidan av hundens nos. Inte längre bort än 10-15 centimeter. De flesta hundar är nyfikna och kommer då att röra vid handflatan med nosen. Tajming är viktig här; så fort du känner hundens nos mot huden klickar du med din klicker eller använder din röstmarkering: ”Yes!”, ”Bra!” eller liknande. Sedan erbjuder du honom en godisbit.
Varför ska du klicka eller ge en röstmarkering? Eftersom det rör sig om en väldigt snabb rörelse när hunden nuddar handflatan behöver du ett sätt att tala om för hunden att det han gjorde vid det exakta ögonblicket är det som belönades med godisbiten. Efter ca 10-30 upprepningar där du klickat eller markerat med rösten det exakta ögonblick när hunden gör det du vill, kommer han att förstå vad det är som lönar sig.
Själv tycker jag om att arbeta med en klicker eftersom den är mer precis än min röst och klickerljudet är inte något som hunden hör i andra sammanhang. Klickern ger en väldigt klar kommunikation av vad jag är ute efter och snabbar upp inlärningsprocessen, men för dig som inte vill använda klicker är det lika användbart att använda ett ord som markering. Huvudsaken är att det står klart för hunden att han gjort det förväntade och att nu kommer det en belöning.
Undvik att föra handen mot hundens nos. Det är hunden som ska lära sig att röra vid din handflata, inte att tolerera att du rör vid hans nos. Godiset ger du från den andra handen, men tänk på att belöna nära handflatan som hunden rört vid för att ännu tydligare kommunicera vad du är ute efter.
· När din hund konsekvent och entusiastiskt rör vid din handflata kan du börja öka handens avstånd från hundens nos. Börja presentera handen högre, lägre, mellan benen, högt så att hunden får hoppa upp för att nå etc. Byt också hand så att hunden får arbeta med dina båda händer. Tänk på att jobba med samma utmaning tills hunden konsekvent lyckas med varje variant.
· När hunden stadigt rör vid din handflata när den sträcks fram, minst 8 gånger av 10, är det dags att lägga till en röstsignal. Själv säger jag ”Touch”, jag vet att andra säger ”Dutt” och liknande. Välj något som känns naturligt. Du lägger till den precis innan du presenterar handen.
När du väl tränat in en signal för hand target vill du att hunden endast ska utföra beteendet när du ber om det; sträck fram handen utan att säga något. Om hunden då rör vid handen belönar du inte. Fortsätt växla mellan att belöna när hunden rör vid handen efter att du ger röstsignal, och att ignorera beteendet när du inte bett om det.
Lär din hund att gå i koppel med 1-2-3-metoden
Ett av de vanligaste problem som hundägare vill ha hjälp med är koppelgående. En metod som blivit väldigt populär, och som jag själv gillar mycket, är 1-2-3-metoden. Jag använder den gärna både för att träna fotgående och att rent allmänt kunna gå med löst koppel. Den här metoden är enkel att använda på alla era promenader och handlar om att kunna räkna till tre. Enklare kan det inte bli! Metoden utvecklades av Leslie McDevitt som en del av hennes Control Unleashed. (Om du inte har läst den, gör det!)
Metoden lärs ut lite olika av olika tränare, men målet är alltid att skapa ett förutsägbart mönster för hunden att följa. När hunden hör ordet ”tre” kommer något härligt att hända på en speciell plats (vanligtvis intill ditt vänsterben). Hunden lär sig att 1 kommer före 2 som kommer före 3. Efter att ni tränat in den här ordningen kommer din hund att skynda sig att komma i rätt position vid din vänstersida för att få sin belöning på 3.
Vissa tränare lär in att hunden måste sätta sig efter 3, medan andra nöjer sig med att hunden är vid sidan och får sin belöning, men fortsätter framåt. Jag själv föredrar det senare eftersom jag tycker att det leder till mer flyt i promenaden.
Du behöver:
Godis (gärna favoritgodis)
En störningsfri miljö
Steg 1: Introducera “3!”
Börja arbeta I en störningsfri miljö, till exempel hemma i köket. Du behöver inget koppel för att börja träna.
Stå nära hunden. Håll upp händerna, låt dem inte dingla framför hunden.
Säg ”tre!” och ge omedelbart en godisbit till hunden på den sida du vill att din hund ska gå. Det spelar ingen roll om det tar din hund några sekunder att uppfatta var godisbiten finns – ha tålamod och låt honom komma på det själv.
Upprepa tills hunden förstår och rör sig mot din sida.
Steg 2: Lägg till ”2…”
När din hund börjat förstå och snabbt rör sig till din sida när han hör ordet ”tre!”, går du vidare.
Stå nära hunden och räkna ”Två, tre!” På ”tre!” ger du godisbiten till hunden som tidigare.
Upprepa.
Steg 3: Lägg till ”1…”
När din hund reagerar på att du säger ”två!” och börjar röra sig mot din sida vid ”3!”, går du vidare.
Räkna ”Ett, två, tre!” På ”tre” ger du godisbiten i rätt position.
Upprepa.
När du ser att din hund reagerar tydligt när du börjar räkna är det dags att börja träna metoden i mer störande miljöer. Börja med ganska lugna miljöer, i trädgården, på garageuppfarten, i parken när inte många är där. Fortsätt träna tills din hund kan följa mönstret även i riktigt svåra miljöer. Det här tar tid att träna in så du måste ha tålamod och inte kräva för mycket av din hund. Med tålamod och träning kommer du att ha en hund som kan gå förbi rejäla störningar utan att ta fokus från dig. Lycka till!
Några tankar kring träning i vardagen, del 2
Känns detta igen? ”Sitt!”, ”Sitt!” (med lite högre röst), ”Men sitt då!”, ”Jag sa SITT!”. Vid sjunde eller åttonde ”Sittet” sätter sig kanske hunden och antingen har du blivit så irriterad att du inte ens berömmer honom, eller så berömmer du och belönar att han lyssnade efter att du tjatat ett antal gånger.
Känns detta igen? ”Sitt!”, ”Sitt!” (med lite högre röst), ”Men sitt då!”, ”Jag sa SITT!”. Vid sjunde eller åttonde ”Sittet” sätter sig kanske hunden och antingen har du blivit så irriterad att du inte ens berömmer honom, eller så berömmer du och belönar att han lyssnade efter att du tjatat ett antal gånger.
Det spelar ingen roll om tjatet gäller att hunden helt enkelt ska sitta eller om du vill att han ska komma. Det beteende du förstärker genom att tjata är att hunden inte lyssnar, din röst blir bara ett brus i bakgrunden, och, om du belönar honom, lär han sig att det lönar sig att vänta på att du säger samma sak sju-åtta gånger för att sedan göra det du ber om.
Gör istället så här:
• Förse dig själv med riktigt gott godis.
• Be hunden att sitta vid olika mellanrum under dagen. Säg ordet EN gång. VÄNTA och se vad som händer. Räkna tyst till fem – prata inte med hunden. Om han inte satt sig när du räknat färdigt tar du godisbiten, håller den över hans huvud och för bakåt mot svansen tills han satt sig.
• Upprepa INTE sitt-signalen. När hunden satt sig berömmer/markerar du på vanligt sätt att ha gjort rätt och belönar. Försök göra detta ca 10 gånger per dag.
• Snart kommer du att märka att du inte hinner räkna till fem innan han har satt sig. Beröm och belöna ordentligt. Inom några dagar kommer han att sitta direkt efter att du gett signalen EN gång.
• Nästa steg är att få hunden att sitta utan att du håller en godisbit i handen. Ha godiset i en skål i närheten. Så fort hunden sätter sig, markera och gå omedelbart och hämta en godbit i skålen. I slutet av veckan kan du ha belöningarna i kylskåpet eller liknande. Var noga med att markera direkt när hunden sitter och gå omedelbart med hunden för att hämta en belöning.
• Så småningom kommer du bara att behöva belöna hunden med oregelbundna mellanrum för att han sitter. Var bara noga med att inte börja använda upprepade signaler igen.
Ewa
Några tankar kring träning i vardagen, del 1
Närhelst du reagerar på din hunds beteende tränar du honom. Även om du inte varit medveten om det. Det är ofta de dagliga gemensamma stunderna som har störst inflytande på hundens beteende.
Vi tänker oss ofta att träning är något som händer på speciella tider när vi har bestämt oss för en ”träningsstund”. Det är naturligtvis väldigt bra att sätta undan tid för att träna, men om du lever med en hund, så tränar ni dygnet runt, dag efter dag. Det är ofta de dagliga gemensamma stunderna som har störst inflytande på hundens beteende.
Omedveten hundträning
Närhelst du reagerar på din hunds beteende tränar du honom. Även om du inte varit medveten om det. Den här typen av träning sker så fort du umgås med din hund, och att vara medveten om detta kan verkligen hjälpa dig att få en hund som uppträder bättre.
Att träna din hund att uppföra sig och göra som du säger i ett antal olika situationer är en lång resa. Det är inte något som man kan uppnå på en vecka. Men det finns saker du kan göra i vardagen. Om du verkligen koncentrerar dig under en veckas tid kommer du att kunna se rejäla resultat.
Alltså, det här gäller inte formella träningssessioner utan sätt att förhålla dig till din hund som gör att han blir enklare att leva med, både inomhus och utomhus.
Fånga ett avslappnat beteende
Vissa hundar är ganska rastlösa. Varje gång du reser dig, hoppar de upp och är redo att hänga med. De verkar aldrig slappna av. Till stor del är beteendet beroende av hur vi reagerar. Vi har alla en tendens att förstärka beteenden som hunden utför genom att ge uppmärksamhet när hunden gör ”fel” och ignorera hunden när den ligger tyst och slappnar av. Att vända på denna respons kan ha en dramatisk effekt på din hund. Det bästa sättet att göra detta är att ”fånga” ett avslappnat beteende.
Så här gör du
Ställ en skål med riktigt gott godis där du lätt kan nå den. Medan hunden vilar, tar du en godisbit från skålen och går förbi honom. Om hunden hoppar upp för att se vad som händer lägger du tillbaka godiset i skålen. Säg inget eller rör vid hunden på något sätt. Upprepa med jämna mellanrum. Så småningom kommer hunden att inse att du inte kommer att ge honom godisbiten, och kommer i stället att ligga kvar där han är. Då placerar du helt enkelt godiset mellan hans framtassar och går din väg. Du ska inte berömma och få i gång hunden, utan bara tyst ge honom belöningen.
Lycka till! Fortsättning följer.
Ewa
Koppelgående - en av grundstenarna i relationen med din hund
Vid vår träning lär sig hundägare nya tillvägagångssätt med sin hund. Därefter pratar vi mycket om hur man ska öva i en lugn miljö utan yttre störningar om alls möjligt och därefter pröva den nya inlärningen i olika miljöer med växande utmaningar.
I mitt arbete med hundägare arbetar jag utifrån perspektivet att ”en hund som fungerar väl i vardagen har motiverats att nå dit”. Vid vår träning lär sig hundägare nya tillvägagångssätt med sin hund. Därefter pratar vi mycket om hur man ska öva i en lugn miljö utan yttre störningar om alls möjligt och därefter pröva den nya inlärningen i olika miljöer med växande utmaningar. För det är ju för oss hundägare såsom i livet i övrigt; ny kunskap leder endast till nytt beteende om man övar och prövar.
Jag har en känsla av att vi ibland talar för döva öron, jag märker ju själv hur otålig jag kan bli. Om något jag och Idris tränar på går bra vill jag snabbt gå vidare eftersom det är en underbar känsla när ens hund förstår och klarar av nya saker. Då försöker jag påminna mig själv om vad en kollega i England alltid gjorde och som har fungerat så väl när jag jobbar på det sättet; hon valde ut tre olika saker att träna och gjorde det i tre veckor. Ibland hann hon säkert bara med 10-15 minuter per dag, men hon gjorde det varje dag. Efter tre veckor gick hon vidare, men bara om hunden klarade av träningsmomentet minst 8 gånger av 10. Det fungerar.
Koppelgående och inkallning är områden där jag tycker att vi slarvar med att grundträna hunden. Våra hundar behöver känna att det lönar sig massor att vara i närheten av oss, att ha fokus på oss, att leka och upptäcka nya kunskaper tillsammans med oss. Det bästa sättet jag vet att uppnå detta är att inte slarva med grunderna och att leka mycket och skratta tillsammans med hunden.
Följande övningar är några exempel på hur vi grundtränar koppelgående:
• Ha tålamod, jobba med dessa övningar på alla möjliga olika ställen. Du kan ju tänka dig hur mycket svårare det är om du ber om dessa beteenden precis utanför tunnelbanestationen eller på torget en lördag förmiddag än om du ber om det hemma i köket.
• Gör en lista på hur du ska bygga upp ett förutsägbart beteende i olika situationer. Bryt ner beteendet i små, små delar och träna dem. Bygg sedan vidare tills du har ett beteende som fungerar för dig och din hund, och som gör det möjligt att ge er ut på äventyr tillsammans.
Jag håller just nu en kurs för tonårshundar och deras ägare. Vad gäller den här perioden i hundens liv tycker jag att det är oerhört viktigt att man tränar grunder, tränar korta stunder och att man har väldigt kul med hunden. Efter inlärningstillfället rekommenderar jag att de sedan övar hemma och senare prövar ”ute i verkligheten/olika miljöer” det nya beteendet de vill uppnå. Nedan ser du exempel på övningar vi arbetade på härom kvällen och det material jag skickade ut till deltagarna för deras övande & prövande:
• Fortsätt att öva på kontakt som vi pratade om vid första tillfället. Det är grunden för allt arbete vi gör med våra hundar.
• Bär runt på godis i fickorna eller ställ ut skålar med godis runt om i huset. Då kan du belöna alla beteenden som du vill se mer av. (Om du är orolig för att hunden får för mycket att äta, dra bara ned på portionerna han/hon får vid måltiderna.)
Några saker att tänka på när ni övar & prövar:
• Använd sele om din hund tenderar att dra i kopplet. Hundens hals och nacke är ömtåliga. Dels blir det svårt att arbeta med en hund som stressas av den smärta och obehag som uppstår, dels kan påfrestningarna på halsen leda till fysiska besvär.
• Använd gärna en kombination av halsband och sele; när ni arbetar på ert koppelgående sitter kopplet i halsbandet, när det är fritt fram för hunden att sniffa runt byter du till att det sitter i selen. Hunden lär sig fort skillnaden. Använd gärna ett längre koppel, minst två meter, eller en långlina så att hunden är fri att röra sig i lite större cirklar runt dig.
• DRA INTE I KOPPLET! Locka på hunden med din röst, dina kroppsrörelser, med lek etc. Vi blir så gärna lata och drar i kopplet utan att ge hunden en chans att ta kontakt frivilligt. Men om du drar i kopplet aktiveras hundens oppositionsreflex, dvs du drar och automatiskt drar hunden åt andra hållet och sådär håller ni på. Dessutom är ett spänt koppel stressande för hunden. Inget av detta är bra förutsättningar för att jobba på att få avslappnade och trevliga promenader.
• Tänk på hur viktigt det är för hunden att få sniffa och rota runt. Låt den här delen av era promenader ta sin tid. Man brukar skoja och säga att det här är hundens chans att ”läsa tidningen” för att se vad som hänt i området. (Om han/hon också kissar någonstans är det hundens sätt att själv skriva en insändare).
• Träna in ett lockljud; använd ett ljud som hunden uppmärksammar. Använd 8-10 godisbitar åt gången, utan att kräva något av hunden. Gör ljudet, ge en godisbit. Upprepa detta 4-5 gånger per dag. Det tar bara någon minut. Vad du får är en hund som vet att det alltid lönar sig att lyssna när matte eller husse använder det där speciella ljudet.
• Som med alla övningar vi arbetar med; börja träna i lugn och ro i hemmet. Se till att hunden klarar av övningarna på ett ställe innan du går vidare och försvårar genom att jobba i mer intensiva miljöer. Jag brukar säga att hunden ska klara av övningen åtminstone 80% av tiden innan jag gör det svårare. Du ska också tänka på att hunden behöver träna i alla miljöer där ni kommer att röra er om du ska kunna lita på att han vet vad du förväntar sig.
• Hundar upprepar beteenden som lönar sig. Vad det betyder i det här sammanhanget är att, om hunden drar i kopplet och du följer efter är det ett beteende som det lönar sig att upprepa. Här måste du vara väldigt konsekvent. Tänk på en person som står och spelar på en enarmad bandit; han vet att det inte kommer att rinna ut pengar varje gång han drar i spaken, men han vet att det KAN hända just därför att det de facto händer någon gång ibland. Hundar fungerar på samma sätt. Det här gäller alla beteenden – både önskade och oönskade.
• Du är ute efter att hunden ska inse att det inte lönar sig att dra i kopplet utan att han/hon ska leta efter ett alternativt beteende som lönar sig bättre – nämligen att kopplet hänger löst och han får belöningar och beröm. Det är därför viktigt att du inte ger efter på kopplet alls när han drar – stilla händer mot kroppen!
• Arbeta i korta perioder. Tala alltid om för hunden när träningen är över. Varför inte avsluta med en lek?
Löst koppel
Med den här övningen får vi hunden att ta ansvar för att kopplet ska hänga löst. Han/hon upptäcker hur mycket det lönar sig att söka sig så nära oss att kopplet inte sträcks och blir obekvämt. Det kan vara bra att ha en medhjälpare som rör sig runt och gör hunden nyfiken.
Du vill att hunden ska mötas av ett stumt koppel om han/hon drar i kopplet. Därför ska du hålla kopplet mot kroppen så att handen inte flyger ut om hunden drar.
1. Stå still med hunden i koppel. När hunden drar sig ut i kopplet står du still med stilla händer som inte ger efter.
2. När hunden märker att han/hon inte kommer någonstans kommer han/hon förr eller senare (ha tålamod här!) att vända sig om för att se vad som händer.
3. Så fort kopplet slaknar det minsta – även om hunden inte gör något medvetet för att det ska hända – beröm, jubla och belöna ordentligt.
4. I början brukar jag till och med ge en jackpott – dvs ge en-två-kanske tre bitar godis i en följd.
Belöningsplacering
Om du gått kurs med din hund eller jobbat med en hundtränare har du säkert fått höra att du alltid ska belöna där du vill att hunden ska vara. Det stämmer faktiskt. Om du vill att hunden ska gå på din vänstra sida när ni är ute på promenad ska du alltid belöna alldeles intill ditt vänsterben. Hunden kommer snabbt att förstå vad som gäller och söka sig till rätt ställe för att få sitt godis.
1. Stå still med hunden i koppel. Om du vill att hundens belöning ska presenteras vid vänster sida håller du koppel och ett antal godisbitar i höger hand.
2. Vänd dig bort från hunden – åt höger.
3. När hunden kommer efter – markera med ett ord att han gör rätt; ”Bra!”, ”Rätt!” eller liknande. Ta en godisbit från högerhanden och belöna med vänster hand precis intill ditt vänsterben.
4. Vänd dig bort igen och fortsätt berömma och belöna när hunden följer efter.
5. När hunden förstått detta och följer efter varje gång kan du börja placera en godisbit bakom vänster fot.
6. Medan hunden äter godisbiten tar du ett steg iväg från honom och väntar.
7. När hunden kommer efter dig, beröm och belöna vid rätt ställe.
8. Öka gradvis antalet steg du tar iväg från hunden.
Varför måste jag belöna med vänsterhanden?
Om hunden är på din vänstersida och du belönar med höger hand måste hunden vara lite framför dig för att nå godiset. Du kommer snart att märka att du har fått en hund som går framför dina fötter och som du snubblar på. Det vill du inte. Belöna alltid med den hand som är närmast hunden.
1-2-3-Godis
Det här är en övning jag tycker är väldigt användbar för att få hunden att förstå att den ska checka in med mig med jämna mellanrum. Många tränare använder dessa ”pattern games” med hundar som kanske är reaktiva och som lätt blir distraherade av andra hundar, människor eller ljud när de går på promenad. Det fungerar också väldigt bra som en övning för att träna grunderna i koppelgående.
Själv använder jag en godisväska som får hänga på den sida jag har hunden. Då är det lätt att snabbt få fram belöningen, men jag går inte och bär godiset i handen och ”lurar” hunden att följa mig. Det är viktigt att hunden lär sig att fatta rätt beslut för att sedan bli belönad.
1. Kopplet i höger hand (om hunden går på vänster sida, annars tvärtom).
2. Medan du börjar gå framåt räknar du 1 – 2 – 3. Sedan säger du ”Godis”, eller liknande, stannar till och levererar en godisbit vid benet. Var noggrann med belöningsplaceringen. Börja direkt att gå och räkna igen direkt.
3. Du kommer att märka att hunden snart inser att det lönar sig att checka in med dig när du säger ”Godis!”. Han/hon kommer efter ett tag att börja förvänta sig detta.
4. Jobba med tålamod. När hunden checkar in varje gång du säger ”Godis!” kan du börja ta två steg för varje nummer, sedan tre steg och så vidare.
5. Du kommer till en punkt när ni helt enkelt promenerar med löst koppel. Håll ögonen på hunden, när du ser något som du tror kommer att väcka hans intresse och få honom att dra ut i kopplet säger du ”Godis!” för att förekomma detta och berömmer och belönar när han då checkar in med dig istället för att koncentrera sig på det som stör. Annars säger du ”Godis!” med ojämna mellanrum för att påminnna om incheckningen.
Långsamt stopp
Om din hund börjar dra iväg eller om du av annan anledning vill att han/hon ska stanna kan du träna in det på följande sätt:
1. Kopplet i höger hand om hunden går på vänster sida.
2. Lägg vänster hand på kopplet och för ner handen mot selen eller halsbandet. Tänk på att dina rörelser ska vara mjuka och långsamma.
3. Hunden kommer att stanna till om än tillfälligt. Var snabb med att berömma och belöna. Gärna med en jackpott i början.
4. När hunden börjat förstå vad du är ute efter kan du lägga till en röstsignal; ”Stopp!”, ”Stanna!”. (Själv använder jag ”Stopp!” när vi promenerar bredvid varandra och ”Stanna!” vid andra tillfällen).
Parkera hunden
Medan vi arbetar på att hunden ska göra bra val är det viktigt att kunna förebygga beteenden som vi inte vill ska bli till en vana. Ett av dessa beteenden som vi har talat om är att vår hund vill hoppa upp när vi hälsar på andra människor. Ju mer hunden inte har fysisk möjlighet att hoppa och istället får beröm och belöning för ett annat beteende, desto mer faller det gamla beteendet (att hoppa), i glömska och det nya beteendet (att lugnt stå eller sitta vid vår sida) blir istället det han/hon väljer.
1. Kopplet i höger hand om hunden går på vänster sida.
2. Stanna. Låt vänster hand glida ner längs med kopplet tills din hand vilar på sele eller halsband.
3. Låt nedre delen av kopplet falla till marken medan höger hand håller kvar i handtaget. Släpp inte hela kopplet!
4. Sätt vänster fot på kopplet nära hundens ben. Inte för kort men nog för att hunden ska kunna stå, sitta eller ligga, inte hoppa.
5. Hunden kan nu rent fysiskt inte hoppa upp. Beröm och belöna genom att släppa godis på marken som han/hon kan plocka upp.
6. Nu kan du prata med människor som kommer fram, betala för det du handlat eller liknande.
7. KOM IHÅG! Det här är INTE en övning för dig som har en reaktiv hund som inte vill komma nära andra människor eller hundar! Du gör din hund en stor otjänst om du tvingar honom eller henne att komma så nära dessa triggers så att han/hon känner att det är nödvändigt att kasta sig ut i kopplet eller hoppa upp. Det här är en övning för hundar som är överdrivet ”sociala” och visar detta genom att kasta sig över dem de träffar.
Gå förbi störningar
När det gäller att träna hunden i att motstå lockelser och träna impulskontroll är det en bra idé att ”säga” till hunden: ”Om du först gör som jag vill kommer du att få göra det du vill”. Det här är en grundtanke som jag tycker håller för mycket inom hundträning; om du står och väntar när jag öppnar ytterdörren får du gå ut, om du kan hålla dig ifrån att ta den enstaka godisbit jag ”tappar” på marken kan du få en hel hög och så vidare.
1. Ställ ut en skål med godis, lägg ut en leksak eller anlita en medhjälpare som hunden tycker om.
2. Ha hunden i koppel och gå förbi det lockande på ett sådant avstånd att hunden är intresserad och drar en del åt det hållet, men kan uppmanas att komma med förbi. Beröm hunden och gå vidare en bit. Vänd och passera igen.
3. När hunden går förbi med dig utan att göra ett utbrytningsförsök, jubla och beröm samt säg till honom/henne att det är fritt fram att gå fram till det som lockar.
4. På det här sättet lär sig hunden att det finns tillfällen när det som är så lockande också är tillåtet att utforska, men det finns regler för hur man går till väga.
5. När hunden klarar av att gå förbi utan utbrytningsförsök 8 av 10 gånger kan det vara dags att minska avståndet till det som lockar. Fortsätt jobba så tills du kan gå riktigt nära och ändå ha en hund som samarbetar med dig. Detta är en ovärderlig träning för att kunna ha med sig hunden i trånga och intensiva miljöer.
Om du vill ha hjälp med att få din hund att fungera väl i vardagen, eller har några frågor, kontakta mig gärna via SMS på 070-620 0894 eller maila mig på kontakt@ewawulkan.se.
Ewa
Återuppliva din inkallning
En del av er vet att jag har en ung flat-coated retriever vid namn Idris. Han testar mig ständigt med olika bus han hittar på. För det mesta är det saker man kan skratta åt, men ibland får man lov att sätta på tänkarmössan och se hur man ska komma till rätta med hans påhitt. När du arbetar med din hund med vardagslydnad, har jag några tips på vägen:
En del av er vet att jag har en ung flat-coated retriever vid namn Idris. Han testar mig ständigt med olika bus han hittar på. För det mesta är det saker man kan skratta åt, men ibland får man lov att sätta på tänkarmössan och se hur man ska komma till rätta med hans påhitt.
För några månader sedan märkte jag att Idris hamnade längre och längre ifrån mig när vi var ute på fälten och i skogen. Jag var inte direkt orolig att han ska försvinna för långt, men han hade fått för sig att inte komma riktigt nära mig utan att arbeta på lite längre avstånd från matte. Vidare hade han dessutom slutat att hundra-procentigt lyssna på min inkallningssignal, den fungerade kanske 6–7 gånger av 10. Baserat på Idris och hans specifika utvecklingsbehov tog jag fram en förbättringsplan. Därefter tränade vi och genomförde plan och har nu gjort stora framsteg tillsammans.
När jag arbetar med mina hundägare och tar fram utvecklingsplaner för dem och deras hundar så delar jag oftast upp den i små delar, detta för att tydligare se när vi gör framsteg. När du arbetar med din hund för att genomföra Era respektive planer, har jag några tips på vägen:
1. Ännu bättre godis och roliga leksaker
Gör klart för hunden att du tycker att det är fantastiskt att han kommer till dig genom de belöningar du ger honom. Satsa på kyckling, frystorkat kött, korv, sådant han kanske inte får i vanliga fall. Använd favoritleksaken och belöna med att ni leker rejält med den.
2. Sluta använda inkallningssignalen!
Jag säger alltid till alla kursdeltagare/hundägare jag jobbar med, att bland det värsta de kan göra vad gäller inkallning är att tjata sönder signalen. Om hunden har hittat en annan hund att leka med eller sniffar på något extra intressant kommer han eller hon inte att lyssna på ditt tjat, och då lär han sig en sak: att inte lyssna på inkallningssignalen och att ignorera dig!
När du jobbar med träningen som jag beskriver här, börja med att arbeta tyst, utan inkallningssignal (och definitivt utan att skrika eller tjata på hunden).
3. Släpp hunden – med lina om så behövs
Träna på ett ställe där det finns stora ytor att vara på, där ni inte blir störda. Välj en tid på dagen när det inte är många andra ute. Ni behöver inte störningar omkring er när ni tränar. Det kommer sedan.
Ha gärna både lina och koppel fästa i selen (OBS! ALDRIG lina i halsband, bara i sele!) Ta av kopplet och låt linan släpa på marken. Gå framåt och se vad hunden hittar på.
4. Spring i väg från hunden
Kolla i vilken riktning hunden rör sig och börja jogga iväg i motsatt riktning. Se dig inte om för att kontrollera att han kommer efter. Det kan ta ett tag, men förr eller senare kommer han att märka att du har gett dig iväg och han kommer att sätta av efter dig.
Du vill alltid vara den som blir jagad av din hund, inte den som jagar honom.
5. Vänd och gå/spring åt andra hållet
När hunden kommit ikapp hamnar han oftast snart före dig igen. Vänd 180 grader och jogga iväg åt andra hållet.
Tänk på att du i det här läget inte ska kalla in hunden, gör ingenting för att få hans uppmärksamhet. Du tränar i det här läget inte hunden att komma till dig, du vill att han ska förstå att du är oförutsägbar och att det lönar sig att hålla ögonen på dig. Fortsätt med detta ett antal gånger tills hunden håller koll för att se vad du ska hitta på.
6. Gör inkallningssignalen värdefull
Nu vänder du dig om när hunden närmar sig bakifrån och kallar in samtidigt som du springer baklänges. När han kommer nära inpå drar du fram både jag både godis och leksak. Låt hunden äta och leka en liten stund, och skicka sedan i väg honom igen. (Många hundar slutar lyssna på inkallningssignalen för de har vant sig vid att när vi kallar in är det slut på det roliga – då får man åka hem eller kopplet åker på).
Därför är det viktigt att helt enkelt skicka i väg hunden och uppmana honom att söka sig ifrån dig. När han sticker i väg vänder du igen och sätter av. Följ aldrig efter hunden! Du leder och han följer, du väljer riktning och han lär sig att följa efter.
Träna på detta sätt varje dag i en vecka. Varje gång hunden kommer upp bakifrån, vänd dig om och kalla in, lek, ge en massa godis och kel. Använd även hand target, dvs att hunden ska komma så nära att han nuddar vid din hand.
Efter den första veckan börjar du variera belöningarna, ibland får hunden godis, ibland får han gos och beröm, ibland kommer leksaken fram, ibland jublar du och springer runt med hunden.
7. Börja kalla in från störningar
När hunden börjat följa dig uppmärksamt börjar du kalla in, inte bara när han kommer upp direkt bakom dig utan även vid andra tillfällen. Var försiktig med när du kallar in.
Kalla inte in när:
Han följer efter eller leker med andra hundar eller människor
Han är väldigt intresserad av en speciell doft eller en speciell plats
Han springer i väg från dig med hög fart
Han är väldigt långt bort från dig
I dessa situationer har du inte någon egentlig kontroll över din hund. Du kommer att kunna kalla i väg från svårare och svårare frestelser, men bara om du bygger upp inkallningen med tålamod och med inställningen att hunden ska lyckas! Det är mycket bättre att inte kalla in än att påminna honom att han brukade strunta i dig när du kallade. Var tålmodig och vänta tills hunden bara travar runt och inte gör något särskilt. Belöna rikligt med både godis och lek när han kommer.
Om du och din hund vill ha hjälp och stöd med vardagslydnad och inkallningsträning, kontakta mig gärna, kontakt@ewawulkan.se, eller skicka en SMS till 070-620 0894.
Lycka till!
Ewa Wulkan (och Idris)
Hälsa fint - hur ska man hälsa på hundar?
Under pandemin har många människor valt att skaffa hund. Det är mycket möjligt att du kommer att möta vänners och bekantas nya familjemedlem – på jobbet, i parken, på gatan eller sittande på ett café. Hur ska man hälsa på dessa hundar man möter? Jag brukar ge följande råd:
Under pandemin har många människor valt att skaffa hund. Det är mycket möjligt att du kommer att möta vänners och bekantas nya familjemedlem – på jobbet, i parken, på gatan eller sittande på ett café. Hur ska man hälsa på dessa hundar man möter? Jag brukar ge följande råd:
Det är svårt att motstå en gullig hund, svårt att inte vilja rusa fram och hälsa. Men på samma sätt som du inte skulle springa fram till ett främmande barn på gatan utan att först bli presenterad, eller ge en ny kollega en stor och ohämmad kram, bör du inte kasta dig över främmande hundar du möter.
Hundägaren är den som är ansvarig för att beskydda sin hund från svåra och obekväma situationer, men alla vi som älskar hundar och vill hälsa kan hjälpa till genom att hälsa på rätt sätt.
Vill hunden hälsa?
Alla människor tycker inte om att träffa och prata med alla de möter på gatan och alla hundar tycker inte om att bli omklappade av främlingar. En del hundar blir stressade inför olika människor (folk som bär solglasögon, någon som går med käpp, bär på ett paraply etc.) och att en sådan person närmar sig kan kännas väldigt otäckt. Yngre hundar kan bli så överväldigade av uppmärksamheten att de har svårt att uppföra sig som de ska, de kanske börjar nafsa och hoppa, eller skälla.
Om hunden känner sig trängd och att den inte kan komma undan är det mer troligt att den kommer att nafsa eller till och med bita.
Vi har inte rätt att förvänta oss att alla hundar ska gilla oss och det ska ALLTID vara upp till hunden att visa om den vill hälsa, men om du följer vissa regler och är uppmärksam på vad hunden ”säger”, är chansen större att du får ett ja om du frågar.
Hur ska man då hälsa på främmande hundar?
Be alltid ägaren om lov att få hälsa.
Bli inte förolämpad om hundägaren säger nej till att hälsa. Det finns många anledningar till detta; hunden kanske är rädd eller inte tycker om att hälsa på främmande människor, de kanske håller på att träna en ängslig hund, de kanske inte har tid, etc. Ta det inte personligt.
Hundägare: Det är helt ok att säga nej om någon vill hälsa på din hund! Det är ditt jobb att skydda din hund från obekväma och skrämmande situationer.
Låt hunden komma fram till dig.
Låt hunden bestämma om den vill träffa dig. Tvinga den inte genom att gå rakt fram och hälsa. Stå lugnt med armarna längs sidan och avvakta. Om du vill kan du stå på huk, men då ska du inte vända dig direkt mot hunden.
Överraska inte hunden genom att sträcka fram handen mot den. För en del hundar är detta mycket skrämmande och du riskerar att bli biten. Hundar har ett fantastiskt luktsinne, låt den få känna din doft från någon meters avstånd utan att komma närmare.
Undvik direkt ögonkontakt och stirra absolut inte på en främmande hund!
Om du stirrar rakt på en hund skickar du ut både utmanande och skrämmande signaler. Hundar som är vänligt inställda stirrar aldrig på varandra och inte heller människor när de talar med varandra – vi skulle antagligen tycka att det var ganska kusligt. Håll blicken mjuk, ansiktet avslappnat och stirra inte direkt på hundens ansikte.
Luta dig inte över hunden. Vänd dig lätt åt sidan eller stå på huk.
Hundar uppskattar inte när man lutar sig över dem eller när händer närmar sig ovanför huvudet. Alltför ofta ser man människor som hälsar på en främmande hund genom att sträcka ut handen och klappa den ovanpå huvudet. Det är heller inte ovanligt att folk sträcker ut handen och klappar hunden på bakdelen. Tänk vad överrumplande det måste vara för en hund! Jag skulle hoppa till om någon sträckte ut handen och klappade mig på ryggen utan att förvarna.
I stället bör du klappa hunden från sidan eller underifrån mot bröstet. En del hundar uppskattar att bli kliade på halsen. Det är individuellt. Varför inte fråga ägaren om hunden har ett favoritställe. Målet är att vara säker på att hunden kan se vad du gör så att den kan förutse den fysiska beröringen.
Uppmuntra inte till oönskade beteenden.
Om hunden blir till sig och börjar hoppa upp på dig, hjälp hundägaren genom att inte uppmuntra detta eller ursäkta beteendet med att säga; ”det gör inget, jag gillar hundar...” eller liknande. Hundägare investerar mycket tid och pengar på att träna bort oönskade beteenden som t ex att hoppa. Du kan förvirra hunden och förstöra träningen genom att godkänna sådant beteende.
Om en hund som du hälsar på hoppar upp mot dig, vänd dig helt enkelt om med ryggen mot, så att hunden ser att hoppandet inte leder till något bra, men om han inte hoppar får han all din uppmärksamhet.
Lär dig att tolka hundens kroppsspråk.
Om och hur du närmar dig en hund beror på hundens kroppsspråk. En glad hund som vill bli klappad är ganska tydlig med detta genom att söka kontakt. Dom har:
En öppen mun
Avslappnade öron
”Mjuka” ögon
Avslappnad kropp med löst viftande svans
Kommer fram för att umgås, kanske lutar den sig mot dig eller söker kroppskontakt på annat sätt.
En hund som är osäker eller inte alls vill ha kontakt kan visa detta genom:
Stängd mun
Slickar sig om läpparna
Blinkar tydligt med ögonen
Vänder bort huvudet
Öronen ligger tätt bakåt mot huvudet
Uppspärrade ögon där vitan syns
Försöker backa undan eller gömma sig
Genom att uppfatta hundens kroppsspråk kan du bättre bedöma om han uppskattar den uppmärksamhet han får eller om detta är något som stressar och skrämmer. Om hunden inte vill ha din uppmärksamhet, nöj dig med att säga något uppskattande, gå vidare och ge hund och ägare lite distans.
Visa hur mycket du älskar hundar genom att respektera vad de försöker säga till dig. Gå ut och hälsa på villiga hundar – på rätt sätt!
Ewa Wulkan
mob:0706-200894